Övning där alla får plats och alla får möjlighet att vara med

Inledande tankar  - presentation av ett djur 

Hmm här har jag nu insett att jag inte kanske medvetet har arbetet för BFL-träffen imorgon. Däremot är det väl så att säga alltid ett mål att man ska arbeta för att alla ska kunna vara med i undervisningen. Kanske uppfyller det kraven för vad vi skulle förberett kanske inte. Min tanke här är att vi kastar oss in i engelskundervisningen och ser vad vi kan hitta där. 

  

Vad blir det, jo det blir en övning som fokuserar på att eleverna ska våga använda sitt språk i den kanske mest utsatta position som de kommer i, i skolan, nämligen att behöva stå inför sina klasskamrater och presentera något. Detta dessutom på ett språk som inte är deras modersmål.

  Vad är det som behövs då? Jo en central tanke är att eleverna delvis ska glömma bort att det är ett annat språk de talar på och bara använda språket, dels att de ska klara av utmaningen det innebär att befinns sig framför sina klasskompisar. Tänker att jag därför kommer att använda mig av den övningen som jag faktiskt gjorde i båda mina 7:or. Den skulle nog mycket väl även kunna uppskattas i årskurs 6 och därunder.  

Uppgiften

Mål: 

Få alla elever att våga ställa sig framför tavlan och vara trygga med att berätta något inför gruppen. 

Utförande: 

Övningen gick till så här att eleverna fick ett exempel på hur övningen skulle gå till genom att jag först gjorde den. Under tiden att jag höll ett leksaksdjur i handen, i ena klassen en elefant och den andra en dinosaurie. Den uppgift jag utförde var att presentera djuret med namn, vem den var och vilken typ av djur samt berätta lite om utseende och vilken hobby djuret ifråga kunde tänkas ha. 

  Steg två i processen var nu att dela in eleverna i grupper, på grund av att mängden djur inte var oändlig. Det blev sex elever i varje grupp. Därefter fick eleverna antingen fundera ut i huvudet exakt vad de skulle säga eller skriva upp så att de på detta sätt förberedde sig för vad de skulle göra. De hade cirka 5 minuter på sig att förbereda sig inför sin presentation. 

  Steg tre i processen var nu att dela in eleverna i nya grupper så att en person från varje grupp fick komma upp till tavlan och där få möjlighet att berätta om sitt djur. Men noteras bör att det så att säga blev nya konstellationer av elever som fick gå upp till tavlan, men ingen behövde stå helt själv framför sina klasskamrater. Det tror jag tar bort lite av den värsta bävan att stå inför en publik och vara den som har ordet. 

  Men de fick inte göra detta utan att de som var publik fick reda på sitt mycket viktiga uppdrag, nämligen att endast ge all positiv kritik som de kunde komma på. Det fick dock inte endast bestå av att det var loud and clear utan de skulle peka på någonting i innehållet. Det vill säga de var tvungna att lyssna på varandra noga. Till saken här hör att eleverna inte ska räcka upp händerna utan de ska alltid vara beredda på att de kan få frågan.  

Resultat 

Hur gick detta nu? Jo det blev faktiskt ganska bra i båda klasserna. De kastade sig in i uppgiften vågar jag säga. Alla, även de som verkligen vid ett flertal tillfällen gett uttryck för att de absolut inte ville stå inför gruppen och presentera någonting kom igång och presenterade. 

Reflektion i helklass 

Hanns med i endast en av klasserna där det var en förhållanndevis god respons på uppgiften. De flesta tyckte att det var roligt. Någon tyckte att det var bra att de inte fick så mycket tid på sig för då hann de inte bli nervösa över uppdraget. De fick möjlighet att använda sin fantasi vilket var uppskattat från flera håll. 

  Det var inte lika lätt att komma på vilka förmågor de använt sig av men de var på väg åt det hållet. 

En personlig reflektion om detta är att det faktum att man får hålla något i handen som har med uppgiften att göra underlättar mycket när man ska presentera någonting, kanske för att det tar bort uppmärksamheten från personen och sätter fokus på någonting utanför den som man ska presentera. 

  

Klara instruktioner

Försökte mig på att fundera på vad det är vi egentligen ska göra till morgondagens diskussion. Huvudet är fullt av betyg och omdömen. 

  Men faktiskt också en episod som jag hade igår med min klass i engelska. Vi arbetar med en konstruktion som många elever gör fel på allt för ofta. Och vi tittade på en film som förklarade på ett mycket klart sätt. Har inte använt mig av filmer på det sättet förut, nämligen att stryka min förklaring där det var tydligt att det var för många elever som inte förstod den förklaring som jag gett dagen innan. Får man göra så? Tänker att det viktiga är målet, i det här fallet att eleverna skulle lära sig skillnaden mellen den progressiva formen och den enkla så att de förstår när de ska använda den ena respektive den andra. 

  Då eleverna sett filmen fick de i par formulera en regel för varje konstruktion och när man skulle använda den. Det följande handlade om att nu omsätta regeln i praktiken. Eleverna fick således en uppgift i classroom där de skulle skriva tre meningar i presens på svenska. 

  Dessa meningar använde vi sedan i en tävling. Där eleverna fick i sitt lag formulera en översättningen. De skulle därefter diskutera och motivera varför de valda den konstruktion de valt. För varje del fick de en poäng. 

  Hm, tänker du, fick man nu med flera i detta än under en vanlig lektion där man behöver lyfta ett grammatiskt moment. Det kan jag inte säga men själva momentet av tävlan verkade ha haft en stimulerande effekt. 

  Det finns givetvis nackdelar. De som verkligen inte tycker om tävlingar skulle kunna tappa lusten helt. Det var dock inte riktigt det som jag såg i klassrummet. Men självklart väl värt att fundera över när vi fortsätter tävlingen på måndag.